En av Bymarkens mest spännande villor från 1950-talet. Samtidigt en doldis som ruvar längst in på återvändsgata med trädgården som öppnar sig över Dunkehallaravinen. De udda vinklarna och den hemliga fasaden med sina små tandgluggar för nästan tankarna till en klosterbyggnad. Men vänta bara, funktionalismens karaktäristiska glaspartier öppnar sig mot gården. Fullt ljusflöde, men också full integritet. Nuvarande ägare har bott här sedan mitten av 1980-talet och huset är i mycket gott skick.
Huset är byggt i tre plan och följer tomtens naturliga fall. Bakom fasadens vinklar döljer sig husets trappor, där den nedre är som ett rum i sig. Breda flacka trappsteg i polerat tegel med en möblerbar avsats innan sista stegen svänger ner i vardagsrummet. Alla tak vinklar upp i extra takhöjd, även i sovrummen. Fönsterbrädor i teak som kan flyttas till olika nivåer. Det ljumma kalkstensgolvet i vardagsrummet är förföriskt när solen letar sig in från de stora glaspartierna i söder. Husets ursprungliga kvaliteter är väl bevarade.
