Vi på Västanhem möter många bra renoveringar, och alla har en sak gemensamt, minst: en genomtänkt golvstrategi som är så enhetlig som möjligt. Här har nuvarande ägare gjort det exemplariskt när de bestämde sig och köpte in över 100 kvm blond ekparkett i enstav till hela lägenheten. Och golvet börjar direkt innanför dörren här i hallen och ligger på samma ledd i alla rummen. Snyggt. Förvaringspotentialen har också ökat markant och det märks också direkt innanför dörren här med garderober både till höger och vänster. Klokt.

Kvalar lätt in i Västanhems topp tio när det gäller vardagsrum som är lite utöver det ordinära. Här kan tankarna ta sats högt, och pulsen bädda ner sig lågt i soffans dunkuddar. Du har inte raklång Vätterutsikt, men ställ dig och snegla ut genom de höga fönstren sidledes, så vet du precis vilket humör sjön är på. Och om vädret innebär jacka på eller inte. Det finns också en hel del att klura på när det gäller placering av soffa, matbord och stolar, här är öppet för alla konstellationer.

Ekparketten fortsätter in genom köket och ut i andra änden mot blomsterrummet och in i vardagsrummet. Här hittar vi en del godsaker sedan renoveringen. Svarta granitbänkar bland annat, som blir en stilren kontrast mot allt det vita och även mot golvet. Här har du ljust från söder och väster. Köksön med lite grundare djup är en tacksam avlastare när det kommer många gäster. Genom fönstret ser du tågrälsen längre bort som slingrar förbi en bit upp från gatan, som i en storstad.

Detta är gamla rektorsexpeditionen; säkert har en och annan lymmel fått sig en tillrättavisning här och kanske en luggning. Men i dagsläget känns det inte som ett hot att bli inkallad hit. Snarare en uppmuntran. Ett stort ljust södervänt rum med samma höga takhöjd, samma fina enstavsparkett som i resten av våningen. Men i en egen del av lägenheten, om du vill dra dig tillbaka för att sova, och resten av familjen vill fortsätta att brusa och stöka runt någon timme till. Just att alla rum har en egen karaktär och stämning är ganska ovanlig. Men det är en ovanlig lägenhet.

Från ett stenbrott i mellersta Italien till ett badrum på Liljeholmen. Carrara-marmorns bländvita skepnad har fascinerat mänskligheten i tusentals år. Här gör den det definitivt. En levande yta från topp till tå som du aldrig kommer tröttna på. Mycket elegant i sig, och tillsammans med gästtoaletten i samma konstellation blir bländverket dubbelt. En både klok och snygg investering.

Fönster mot Plantagegränden som i sin tur slutar rätt ut i sanden. Här hör du vågorna klucka om du sover med fönstret lite på glänt. Ryter nordanvinden så är det inte fråga om kluckande, utan ett malande dån. Även detta rum har en helt egen känsla, eftersom takhöjden är enorm jämfört med golvytan. Det känns mer som ett kapell med ett enda stort altar-fönster som tar upp nästan hela ytterväggen. Inte rak utsikt över sjön men stor öppen vidvinkel från sidan. Samma ekgolv som i resten av lägenheten binder ihop helheten.

Enhetlighet är en dygd när det gäller renoveringar. Här har du "lill-toan" som bestyckats med samma storslagna marmorplattor på både golv och väggar. Jordskorpans eget konstverk där ingen platta är den andra lik. Vitt och fräscht på ytan, men full av liv. Vackert som i ett palats.

Detta rum går under lite olika benämningar beroende på vem man prata med här i huset: sovrum, atrium, kontor, vinterträdgård med mera. Ett fullt isolerat rum, men med ett stort vikbart glasparti. Klinker på golvet som lagrar solvärmen från söder och väster bra, så dina gröna kompisar kommer trivas förträffligt. Men det kommer även gäster och egna barn göra. Nuvarande ägare har haft det till just gästrum när det behövts. När renovering gjordes på 1990-talet gavs inte bygglov för vanliga balkonger, men detta blev en ganska bra kompromiss, eller hur?

Ett högfärdigt hus som nästan skulle platsa som slott i en sagobok av Disney. Ritat och färdigställt runt förra sekelskiftet i en blandad nygotisk stil med höga gavlar och spetsbågade valv. Ett kunskapens tempel som hyllade bildning som en dygd, med ett odiskutabelt värde i sig. Huset renoverades med strikta krav att bevara husets särart i stadsbilden, och så blev det. De flesta fönstren är helt nya men i gammal stil och full spröjs. Fasaden orörd, och trapphusen är bevarade och befriande luftiga fortfarande, trots att trafiken och invånarna är subtraherade rejält jämfört med när horder av studenter strömmade upp och ner mellan lektioner och laborationer. Kalkstensplattorna bär tydliga slitspår av lärjungarnas steg mot mognad och examen.

Innergården är faktiskt en mycket uppskattad tillgång, även i jämförelse med själva stranden. Eller som ett komplement till stranden kan man säga. Här har du lä och egen lek- och grillplats. Barnen kan springa fritt, för husen har just fått skyddande grindar mellan sig. Här ordnar föreningen grillkvällar, men är också en spontan samlingspunkt. Även grind ut genom muren, till stranden, vattnet och vågorna. Nu eller aldrig, skaffa en kajak! Och bilplats är man garanterad - nummer 11 är "din" egen plats, och den kostar 160 kr/månad.

Det är lätt att vara först ner på Vätterstranden när du inte har något som stoppar varken stegen eller blicken. Det här boendet handlar inte om kvadratmetrar, snarare om volym. Från början ett "tempel" till bildning och skolning, numera helgat år bostäder. Precis granne med stranden, utan varken väg eller järnväg som hindrar tillgängligheten. Här har du hela stadens utbud bara några kvarter bort, men ändå ett skönt lugn i din egen förening. In till stan, restauranger, gym och affärer går du på tio-15 minuter om du håller tempot. ICA vid Cigarren och Coop-affären på Östra torget förser dig med alla förnödenheter du behöver på gångavstånd; sistnämndas chark är inte så dum. Vill du ut på en springtur, är nog backarna upp mot Rosenlunds sandbankar bäst för flåset, men du har både Rock- och Munksjön på överkomligt avstånd. Ta bägge i ett svep kanske? Liljeholmsparken kanske är bättre för en fika på filten om det blåser nordanvind på din egen strand.