Det är ett rött stolt hus du möter utmed Dunkehallaåns nedre fåra. Ett stort timrat hus som redan från början använts som bostäder. Byggt någon gång i slutet av 1800-talet. Med hela den kultur- och industrihistoriskt intressanta Dunkehallaravinen som granne. Detta är bara ett av många fina hus som tagits till heders i dalen genom antikvarisk byggnadsvård. Nu finns chansen att åter fylla detta hus med liv - ditt liv - när bostadsrättsföreningen "Skeppet" bildas.

Huset har totalrenoverats, men med mycket stor vördnad för husets karaktär och stil. Till det yttre har väldigt lite förändrats. Förvanskningar från tidigare renoveringar har återställts så nära ursprunget som möjligt. I princip så har alla gamla handblåsta fönster bevarats tack vare tids- och kronokrävande renovering. Kakelugnar har bevarats, liksom gamla golv där de har funnits kvar och gått att rädda.

Ett vackert rum, med vackert ljus och vacker utsikt ut mot åfåran. När våren kommer lär det vara betydligt grönare utanför än det var när vi på Västanhem var på besök. Har du gardenparty kan du duka upp buffén i det tredelade fönstret och låta gästerna sig väl smaka där ifrån. De små vädringsfönstren i överläge kan öppnas separat, vilket gör att du kan sova med fågelkvitter och friskluft när sommarnatten hettar till.

Faktiskt ganska stort kök i hörnformation, där du kan ta med dig både tre och fem kompisar hem på snabbmakaroner eller långkok. Även här ser du hur djupt grundmurat huset är med sina tjocka ytterväggar. Fönstret upp mot gatan kan öppnas i alla tre rutor om du behöver. Det ursprungliga fönstret som renoverats professionellt. Förvaringsmässigt skulle köket kvala in även i en betydligt större lägenhet. Extra plus för den infällda skärbrädan, precis som mormor och morfar hade i sitt kök.

Fullt modernt, men ändå med en liten retro-glimt i golvets rutiga klinkerläggning i två nyanser. Golvvärmen ligger på lut därunder och kan stå på skämmabort-läge hela året runt, om du vill - inte bara på vintern. Efter att ha sprungit upp och ner i Dunkehallaleden fem gånger kommer du uppskatta en dusch med lite svängrum. Om det inte är väder för ett Vätterdopp såklart. Det är inte mycket längre dit.

Utanför din ytterdörr delar du och närmste grannen på en egen liten hall, och du kan kliva ur skorna redan där. Ytterdörren går även den i gammal stil och är både tyst och tät när du stänger in till ditt. Här finns hatthylla för vardagshäng, men också tre garderober i stram givakt för att kunna stuva undan både det ena och andra, stort och smått, hårt och mjukt.

Suterrängplanet har sex lägenheter med tre portar. Så det blir helt naturligt att du tar platsen nedanför ditt vardagsrumsfönster i besittning för långa grillkvällar och tidiga sommarmornar med dagen första kaffekopp i hand. Gå ihop med grannarna och köp en stor grill med filéplats för alla. Garanterat fågelkvitter från tidig vår i dungen nedanför. Bruset från åfallet är också lite starkare på våren i snösmältningstid.

Vill du bli bevandrad både kulturellt och rent fysiologiskt är Dunkehallaleden en äventyrlig tillgång som garanterat drar till sig intresset från både stora och små. Här tar du dig på stigar, broar och trappor hela vägen upp till Prostkvarnsdammen uppe vid Dalvik utan att nudda asfalt många gånger. Du går faktiskt under både Hallmansvägen och Prostkvarnsgatan, vilket i snösmältningstid kan vara väldigt spännande och skvättande. Överallt på vägen upp hittar du små informativa skyltar som berättar om hur fallet tämjdes för Jönköpings första industrier. På 1600- och 1700-talet var det bara mjölnare som fick bosätta sig utmed ån. Prästen i Kristinekyrkan hade under en tid en kvarn som en löneförmån, vilket säkert var en bra affär. Här finns alltid något nytt att lägga märke till, små skiftningar i ljud, lukt och luftfuktighet. Perfekt att gå på egen hand, tu man hand eller att ta med hela tjocka släkten på äventyr.

Att bo just här innebär lite beslutsvånda när det är dags för promenad eller löptur. Antingen springer du uppför vägen och över Dunkehallabacken och in i Stadsparken eller så släntrar du ner i Dunkehallaravinen, och då har du också två äventyrliga val att göra - upp eller ner för den brusande forsen och leden som går från Vättern och ända upp till Hallbystugan om du har villiga ben. Om du går ner till Vättern har du i och för sig också två håll att välja på, men strandpromenaden är lika inbjudande oavsett vilket håll du väljer - mot stan eller upp mot Kaptensbo och Trånghalla. Du inte behöver tveka på, är avståndet ner till stan, antingen du tar bussen, cykeln eller går, är det befriande alla dagar om året. Sälj bilen!

Vi är tre vänner som fick chansen att köpa huset av kommunen som gillade vår plan och tanke med huset, att återskapa stadsnära bostäder. Då började en resa och en renovering baserad på 34 års kärlek till huset. Och det var ett stolt ögonblick, när vi och huset fick Stadsbyggnadspriset 2007 för renovering av kulturfastighet. Har man en båtbyggare med i gänget så tar man inga genvägar varken när det gäller finish eller konstruktion. Vi har försökt spara så mycket som möjligt av det gamla, ersatt gammalt med nytt i en stil som passar, eller helt enkelt byggt själva för hand. Fönstren är gamla, men renoverade; vi har försökt bevara de handblåsta glasen i de gamla bågarna. Dom kommer hålla i hundra år till, om de sköts ordentligt.