Det är ett rött stolt hus du möter utmed Dunkehallaåns nedre fåra. Ett stort timrat hus som redan från början använts som bostäder. Byggt någon gång i slutet av 1800-talet. Med hela den kultur- och industrihistoriskt intressanta Dunkehallaravinen som granne. Detta är bara ett av många fina hus som tagits till heders i dalen genom antikvarisk byggnadsvård. Nu finns chansen att åter fylla detta hus med liv - ditt liv - när bostadsrättsföreningen "Skeppet" bildas. Huset har totalrenoverats, men med mycket stor vördnad för husets karaktär och stil. Till det yttre har väldigt lite förändrats. Förvanskningar från tidigare renoveringar har återställts så nära ursprunget som möjligt. I princip så har alla gamla handblåsta fönster bevarats. Kakelugnar har bevarats, liksom gamla golv där de har funnits kvar och gått att rädda.

Inte störst men charmigast kan vi lova. Fina plankgolv som är ganska nyligen finslipade och med en liten droppsäkrad yta med klinker där du ställer skohyllan. Den öppna hatthyllan och hängaren är väl dold från siktlinjen från vardagsrummet till köket, om du inte lastar alla dina sjutton jackor på samma krok. Om du sköter det snyggt kan du säkert ställa löpardojorna i den lilla yttre hallen utanför din egen dörr efter en tur upp och ner utmed ån.

Välj inte för stor och vräkig soffa, för då missar du mycket av det fina plankgolvet, och du ska ha plats för sängen också. Fönstren är husets ögon, och i ögonen ser man själen. Det gäller här i synnerhet. . I gamla tider plockades innerfönstren bort när sommaren skulle släppas in med en pust i gardinen. Gör det du också. Den djupa fönsternischen är som gjord för gammelrosa pelargonior.

Köket renoverat på senare år; ingen lyx, men väl vald stil som rimmar väl med husets årsringar. Vinkelkök gör att två lätt kan team-jobba, en som hackar, en som fräser och rör i såsen. Golvet kompletterat i denna del av lägenheten med nyare furuplank, inte riktigt lika maffiga som de gamla tiljorna i vardagsrummet. Till bords sitter ni minst 5-6 pers om ni trängs lite.

Modernt renoverat efter konstens alla regler om fackmannamässighet. Golvvärmen går på din egen elräkning, så du får förhandla med tårna om hur mycket du ska brassa på under året. Varmt golv är tyvärr förföriskt även på sommaren. Precis som köket håller det en avskalad tidlös basnivå som du kan leva med länge. Se bara till att sköta det och skura fogarna då och då, så håller det sig.

I vardagsrummet har du också ingång in till din klädkammare som är rejäl i sammanhanget. En laståsna om du vill vara pragmatiskt funktionell, eller så håller du den i strama tyglar och låter dina kläder vara dekorativa även när du inte har dem på dig. Kolla måtten om du får plats med en enkelsäng här inne, så får du lösa den tunga förvaringen annorstädes.

På husets gavel hittar du en fräsch och mycket uppskattad tvättstuga, med maskinparken i bästa trim och möjlighet att både hänga och tumla tvätt. Fritt fram att tvätta både sent en vardag eller tidigt en söndag. Det luktar bara gott från ventilationen när sköljmedlet puffar ut.

Vill du bli bevandrad både kulturellt och rent fysiologiskt är Dunkehallaleden en äventyrlig tillgång som garanterat drar till sig intresset från både stora och små. Här tar du dig på stigar, broar och trappor hela vägen upp till Prostkvarnsdammen uppe vid Dalvik utan att nudda asfalt många gånger. Du går faktiskt under både Hallmansvägen och Prostkvarnsgatan, vilket i snösmältningstid kan vara väldigt spännande och skvättande. Överallt på vägen upp hittar du små informativa skyltar som berättar om hur fallet tämjdes för Jönköpings första industrier. På 1600- och 1700-talet var det bara mjölnare som fick bosätta sig utmed ån. Prästen i Kristinekyrkan hade under en tid en kvarn som en löneförmån, vilket säkert var en bra affär. Här finns alltid något nytt att lägga märke till, små skiftningar i ljud, lukt och luftfuktighet. Perfekt att gå på egen hand, tu man hand eller att ta med hela tjocka släkten på äventyr.

Att bo just här innebär lite beslutsvånda när det är dags för promenad eller löptur. Antingen springer du uppför vägen och över Dunkehallabacken och in i Stadsparken eller så släntrar du ner i Dunkehallaravinen, och då har du också två äventyrliga val att göra - upp eller ner för den brusande forsen och leden som går från Vättern och ända upp till Hallbystugan om du har villiga ben. Om du går ner till Vättern har du i och för sig också två håll att välja på, men strandpromenaden är lika inbjudande oavsett vilket håll du väljer - mot stan eller upp mot Kaptensbo och Trånghalla. Du inte behöver tveka på, är avståndet ner till stan, antingen du tar bussen, cykeln eller går, är det befriande alla dagar om året

Vi är tre vänner som fick chansen att köpa huset av kommunen som gillade vår plan och tanke med huset, att återskapa stadsnära bostäder. Då började en resa och en renovering baserad på 34 års kärlek till huset. Och det var ett stolt ögonblick, när vi och huset fick Stadsbyggnadspriset 2007 för renovering av kulturfastighet. Har man en båtbyggare med i gänget så tar man inga genvägar varken när det gäller finish eller konstruktion. Vi har försökt spara så mycket som möjligt av det gamla, ersatt gammalt med nytt i en stil som passar, eller helt enkelt byggt själva för hand. Fönstren är gamla, men renoverade; vi har försökt bevara de handblåsta glasen i de gamla bågarna. Dom kommer hålla i hundra år till, om de sköts ordentligt.